Lagom svenskt

Ännu en helg har smitit iväg från mig, och med tanke på att det var lönehelg var det mycket som stod på "to do"- listan i helgen... Blant annat fyllde en kompis år och man var tvungen o handla present! alltid lika jobbigt, men den her kompisen er som tur er veldigt lett att hitta presenter till, nog mycket för att vi gillar samma saker... Jag har ju tidigare diskuterat det skandinaviska bussfenomenet her i bloggen, och det her er en typisk ting vi brukar diskutera... Och det änder jämt upp med att vi säger ting som att " det er så typisk svensk, hade vi varit någon annastans hade det inte varit så här"... Just den her meningen har jag kommit fram till också er veldigt typisk svenskt.. Det er faktiskt typiskt svenskt och säga att ting er typiskt svenskt.. Har ni tänkt på det? Det har blivit lite av en grej... Svenskerna är nog trötta på att vara som alla andra och tar varje lilla möjlighet för att skilja sig från mängden... mån måste bevisa att man faktiskt inte är som alla anda och att svenskerna är unika! Fast man kan ju inte skryta och vara nastionalistiska som norrmännen så då har man då hittat det her lite konstiga sättet av visa at man är annorlunda... På ett typiskt lagomt svenskt sätt..

Poengen är egentligen att jag hittade en present till min kompis som jag självklart ville behålla själv.. En bok, (det är alltid en bok!) som heter precis Lagom. Så här lyder beskrivningen av boken:


Beskrivning:
Lagom - sanningar och myter om det vi kallar svenskt behandlar i korta, humoristiskt allvarliga texter allt det vi förknippar med vårt avlånga land. Är svenskar verkligen mer konflikträdda än andra folk, dricker vi mest kaffe, är våra krusbär bäst i världen och finns inte ordet "lagom" på något annat språk? Om inte, varför går vi då omkring och tror detta?
Läsaren får även ta del av statistik som förmodligen spelat roll i skapandet av vårt folklynne, exempelvis att Sverige har fyra gånger mer myrmark än bebyggd areal och att 35 procent av befolkningen är rädd för att simma på djupt vatten.

Författaren har de senaste 15 åren jobbat som journalist på resemagasinet Vagabond. Det är under resa bland gormande italienare, religiösa indier, pryda britter, bilburna amerikaner och barnvänliga araber som funderingar över vad som egentligen är svenskt har väckts. För under resa blir det hemtama inte längre så självklart. Med förvåning inses att allemansrätten inte är något andra eftersträvar och att mellanmjölken flödar även på annat håll, att vår svenskaste maträtt äts över hela världen och att vår mesta midsommarsång hänger samman med Napoleons soldater.
Men framför allt inser man som resenär att det vi kallar svenskhet, detta folklynne, bara är ett tunt kosmetiskt lager på den människa som är likadan vart vi än kommer. Fast ett väldigt rolig sådant.
Boken är genomillustrerad med foton, annonser och affischer, vilka alla förstärker känslan av hur det är att leva i ett underligt litet land vid polcirkeln.

Johan Tell är en av Sveriges roligaste författare och blev såväl 2002 som 2003 nominerad till årets krönikör. Tidigare har hans kombination av humor och fakta resulterat i de uppskattade böckerna England, England och Älskade fritidshus. Han har även givit ut fem samlingar med underfundiga reseberättelser, varit medförfattare till Ola Skinnarmos tre böcker om dennes arktiska äventyr, liksom till Joakim Langers Robinsonön.
Johan Tell är född 1959 i Helsingborg. Nu bor han med Karin, Tekla och Katinka i ett radhus i Stockholm, tillbringar sin fritid i familjens lilla röda stuga på en stenig tomt vid en abborrsjö i Sörmland och köpte nyligen en Volvo - han vet inte hur det blev såhär.

Dagens tips: Kolla inn boken, den är lesvärd! om inte annat är bilderna hysteriskt roliga.. självklart på ett precis lagom sätt...