Pendlernas hemliga språk

Vi er ett litet gjäng människor som "gladligen" pendlar en timme om dagen, (vad gör man inte för att få ett jobb...!) och det märkes tydligt vilka som är pendlare och vilka som er vanliga bussåkare...
Varje morgon (les: mitt i natten, klockan 06.00!) så dyker vi upp på samme tid, precis en minut eller så innan bussen kommer, den kommer nemligen 5 minuter före den ska gå. På bussterminalen kjänner man igjen en pendlare vid att hon (det er flertallet kvinnor... vi har bara en kille) har en metrotidning i handen. Ikke-pendlare har inte fått inn rutinen änn att ta en tidning precis när man kommer innanför dörren.. Där står vi då.. känner igjen varandra, nickar lite blygt, och er det någon som inte dyker upp börjar man självklart undra.. är hon sjuk idag, har hon åkt bil eller börjar hon senare?
Som nämt tidigare måste man vara i tid så man får sin favoritplats, och det kan vi pendlare allt om! Längst bak i bussen där sitter vi som sover hela vägen..Där är det helt mörkt (metro väntar vi med till hemvägen..) och alla har sina säter så långt bak det går... De riktigt erfarne har även en oppblåsbar kudde! Länger fram sitter de som inte kan vänta med o läsa metro så alla har ljus på, men metrotidningen är ju inte så tjock så ljuset släckts relativt snart.
Rutiner har blivit vardag, jag som inte änns gillar rutiner! När jag går till bussen är det samma människor som är ute o går, jag stöter på samma busser till samma tider, och ser samma människor... vi får en liten gemenskap vi pendlare även om vi aldrig har pratat med varandra.. Vi vet hur den andra känner, det är ingen av oss som gillar det men vi känner vi besitter en viss kunnskap.. vi är bättre än dom andra bussåkerna... vi har rutinen!